Amanda skulle gå från skolan till mormor och morfar. Efter en stund ringer mamma och säger att hon gått tillbaka till skolan, skulle träffa en kompis vid hockeyrinken.
Går ut och tittar efter henne. Ingen Amanda eller kompis där. Tar bilen och åker hem till kompisen för att se om hon är där. Icke, men kompisen är hemma....
Åker till mamma och pappa för att se om hon är där. Det är hon inte.
Ett varv runt byn. Ingen Amanda
Tillbaka till mamma och pappa, hysterisk är bara förnamnet!
Pappa och jag tar varsin bil och åker ut och letar.
Träffar mina 3:or som är på promenad med rektorn. Gråtande frågar jag om de sett Amanda och det har de! Calle hade sagt åt henne att gå tillbaka till skolan.
Samtidigt ringer pappa och säger att han hittat henne...... Så nu kan jag inte sluta gråta av lycka..... Kommer nog gråta hela dagen.
Hela, hela tiden snurrade allt det som hände Engla från Stjärnsund i mitt huvud.
Jag har aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv.
För första gången ångade jag att vi inte köpt en mobiltelefon till henne.....
Älskade, älskade unge som har blivit stor nu och och orsakar panik hos sin mor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar