fredag 18 oktober 2019

Ett slag i ansiktet

Det här med att komma hem från en härlig semester och kastas in i verkligenheten blev inte lätt för mig. Här hemma drog köksrusten genast igång. Hela köket revs ut på lördagen och söndagen och på söndag eftermiddag slog en tillfällig depression till. 
Ville bara gråta, och det gjorde jag, med råge.

Den här bedrövelsen gjorde mig inte lycklig..... Och vetskapen att det kommer se ut som "hej kom och hjälp mig" i flera veckor gjorde inte saken bättre.

Och så tänkte jag på resan. Alla härliga och mysiga minnen.

Med sol och bad....

Mysiga kvällar.....

Och sköna motionspass upp på berget, längs med små vägar eller på gymmet....

Det kändes bara så ledsamt att allt det härliga var över. 

Mitt i allt började jag så klart fundera på hur jag kunde vara så jädrans korkad att anmäla mig till ett lopp som är 3 mil! Där och då kändes det TOTALT omöjligt. 
Det har känst som att jag sprungit mina rundor på samma tid hela tiden och inget har förbättrats.
Mitt i allt gav jag mig iväg på en runda och tänkte att jag struntar i att slå på klockan och se vilken tid jag springer på. Det får bli som det blir.

Tog min vanliga runda på 5 km och den kändes bra. 
Det kändes lite som att varje steg gjorde mig lite lättare.
När jag kom hem var själen lite mer rosa än grå. 
Det är baske mig otroligt vad en liten tur kan göra för humöret. 


Livet kändes något lättare och den där stora "resan är över"-sorgen var inte lika betungande.

På kvällen när jag kikade på dagens stegantal så såg jag att klockan registrerat min löpning automatiskt. Och att jag haft ett högre tempo än jag brukar.......
Då kände jag mig genast ännu lättare i sinnet. 
Det kanske går framåt ändå.

Veckan har varit bedrövlig träningsmässigt. Mitt vanliga Zumba-pass i onsdags. Det är det enda. Ska skjutsa Amanda på träning i kväll och då får det bli ett pass löpning i elljusspåret. I helgen kommer det knappast bli något. Då ska det rivas tapeter och skruvas köksstommar. 
Men min tid till träning kanske kommer tillbaka när köket är på plats. Jag är bara lite orolig för att jag ska tappa det jag byggt upp under sommaren..... 





tisdag 15 oktober 2019

Löparglädje


Vi är hemkomna från en härlig semester på Kreta. 
Semester och ledighet ger ju möjlighet till läsning. Jag hade lånat en bok på bibblan som heter LÖPARGLÄDJE.


Boken såg verkligen trist ut men oj så bra den var! I alla fall för mig.

Precis som Petra Månström betonar Rune Larsson att det inte måste gå fort. 
Jag gillar deras avslappnade inställning till löpning. 

Så jag tog mig en liten springtup där på Kreta. Den dagen var det väl typ 30 grader i solen. Men det gick! Sakta, sakta. Men med både Petras och Runes ord i bakhuvudet kunde jag känna mig nöjd.
Det ger mig lite råg i ryggen och kan ändå få mig att känna att jag kan räkna mig själv som löpare.

tisdag 24 september 2019

Skor


Det sägs ju att det viktigaste för den som springer är skorna....
Kanske inte helt svårt att förstå.
Så det fick bli ett par nya.

Ett par Asics.

Mina gamla har hängt med länge nu och de har inte varit jättebekväma. De har klämt rejält över lilltårna. Det var inget jag märkte i början så det var liksom inte läge att lämna tillbaka dem.

Nu blev det ett par rejäla Asics. 
Asics känns rejälast. Vet inte om det är sant eller om det bara är jag som inbillar  mig. 
Men det har alltid känts bäst när jag har haft Asics. 
Har testat både Nike och Adidas men de känns på någe vis simplare.

Det fick bli ett par svarta så jag kan variera kläderna 😁
Viktigt det där. Eller egentligen inte men köper jag ett par färgglada rosa skor så kan jag ju omöjligt komma i en röd tröja.... 
Det är roligt att kunna variera kläderna och jag tycker om förgglatt. Men skorna får vara neutrala.
Träning blir alltid roligare med snygga kläder.


onsdag 18 september 2019

Inspration


Den här kvinnan, Petra Månström , är en stor inspirationskälla.

Jag skulle till och med kunna säga att det är hon som har fått mig att komma ut i löpspåret.
Hon är så klok. Hon förmedlar löpning på ett avslappnat sätt. Det jag framför allt fastnade för var att det inte måste gå fort. 
För mig har det alltid varit "spring tills lungorna flyger ur". Men efter att ha "hittat" Petra så har jag tänkt om. 
Det måste inte gå fort. Jag springer, det går långsamt, men jag orkar mer och mer.
Och det är helt plötsligt roligt att springa!
Det är en himla stor skillnad mot förr.
Nu är 5-kilometersrundor något som jag springer flera gånger i veckan. 
Jag behöver aldrig oroa mig för att jag inte ska orka. 
Det är en otroligt stor skillnad för mig. 
Jag som alltid sagt att jag inte kan springa!

söndag 15 september 2019

Anmäld!

Det hände!
Jag lyckades få en plats!



Maria, mitt springssällskap, fick också plats.
Så nu är det "bara" att köra!
22 augusti.
Det är långt tills dess. En hel vinter ska jag genomleva först.
Jag är väldigt orolig för att jag ska tappa mycket att den kondition jag byggt upp i sommar.
Jag hoppas på en vinter med inte allt för mycket snö. 
Motionerade en hel del med broddar förra vintern. Det var ok. 
Det får väl bli så i vinter också.


fredag 13 september 2019

Nya mål!

Den här bloggen har verkligen fått vila kan man säga. Jag tycker om att skriva på alla sätt och vis men bloggandet har inte varit någon prio den senaste tiden.
Den startades från början för att dokumentera min "viktresa" och sätta lite press på mig själv. Mitt första blogginlägg hittar ni här. Helt galet att det är 10 år sedan

Nu har jag ett nytt mål på gång..... Och jag kan verkligen behöva  sätta lite press på mig själv!
Jag har lite smått kommit i gång med löpning. Eller luffsning kanske det ska heta med den hastighet jag tar mig fram.
För ett par veckor sprang jag Tjejmilen och det var en rolig upplevelse. Galet många kvinnor som skulle kuta!


Efter tjejlimen fick jag mersmak och bestämde mig direkt att springa även nästa år.

Men i veckan som var trillade det in ett mail om Trailvasan 30. Det innebär att man springer från Oxberg till Mora, 3 mil.
Har cyklat den sträckan några gånger och det är en sååååå mysig stigar/vägar. Så nu har jag fått för mig att jag ska springa det loppet nästa år. Min tjejmilspartner Maria är också laddad för det.
Det kan gå bra. Det kan också gå käpprätt åt fanders.
Men till att börja med så ska vi se om jag får en startplats. Det finns bara 2000 så det gäller att vara snabb. Anmälan öppna på söndag.

Wish me luck!


måndag 29 oktober 2018

Bloggsugen

Hoppsan, hejsan!

Det var ett tag sedan jag skrev här inne. Väldans länge. Jag går mest in och läser egna gamla inlägg :-) Det är så kul att kika vad vi gjorde för 2, 3, 4 eller 8 år sedan. Brukar läsa igenom månaderna årsvis när det blir en ny månad.

Det är mest därför jag är sugen på att börja blogga igen. För att få ihop en dagbok. Det bästa vore väl att skriva egen dagbok men det är banne mig inte roligt med en handskriven dagbok utan bilder.

Ska fundera på saken, och kanske hitta en linje att gå efter. Eller så får det bli en vardagsblogg. Men hjälp! Då kommer den se exakt likadan ut, vecka efter vecka. Jobba, skjutsa, jobba, skjutsa, jobba, skjutsa...... Ja, vi får väl se. Jag ska fundera klart först.

Hörs! Hej!