fredag 21 februari 2020

Sportlov.....

.....alldeles strax. Jajemän! Nu är det nedräkning. Ett hett efterlängtat sportlov är på intåg och SOM jag behöver det!
Lata dagar där jag bara kan göra det jag själv vill.
Firande av blivande fjortis och Stockholm ett par dagar med EM-kval i basket är det enda som är inbokat.


I dag ska jag försöka mig på ett lite längre pass trots att det är fredag. Brukar göra dem lördag eller söndag men idag ska det blir 6 grader och sol och jag slutar tidigt. Då måste jag passa på.
Förra helgens miltur var vidrig med blåst och regn rätt i trynet.

Jag har tänkt ge mig på en ny runda som jag inte riktigt vet längden på. Mattias säger 1,2 mil. Jag tror att den är längre. Det känns som att sträckan är svinlång.
Vi får se hur det känns på eftermiddagen..... Det bästa vore kanske att testa sträckan med bil först. Annars kanske jag står där halvväg och är helt slut. 🙈

Men nu ska jag njuta "in i mål". Fredagar är sköna dagar med trevliga ämnen och halvklass på en lektion. Det känns lite som fredagsmys även på jobbet. Och idag känns det extra underbart eftersom lovet kommer.


tisdag 4 februari 2020

Överraskande löptur

I söndags ägnade vi morgon, förmiddag och eftermiddag åt att åka till Täby och heja på Molly och hennes basketlag. Det blev 2 förluster och en oavgjord. Men tjejerna hängde inte läpp för det.


När vi kom hem var det då dags för veckans milpass.
Jag var såååå otaggad och dessutom skulle jag ha med mig den där oresonliga hunden. Så det var bara skogsvägar jag kunde springa på. Den hunden i koppel när man ska springa är helt omöjligt.

Well, well. Det bar iväg längs med en ny sträcka och det var riktigt behagligt. Och det fortsatta att vara behagligt. Till och med så behagligt så jag kände att jag kunde öka på lite på slutet. Så den sista kilometern var den absolut snabbaste på hela sträckan.

Det var en väldigt ovan känsla att känna att benen och flåset faktiskt orkade mer.
Kände mig så sjukt nöjd när jag kom hem.

Nu ska jag försöka njuta av att det där passet kändes bra. Men jag börjar redan bäva för nästa miltur, för nu vill jag ju att den ska gå lika lätt.

Det är bara att inse att det går upp och det går ner när det gäller formen.
Flåset är det väl egentligen ingen skillnad på och musklerna är samma som jag haft hela tiden.  Det är väl skallen som är den som ställer till det. Så nu intalar jag mig att det ska gå lätt nästa gång, då kanske det gör det. 😊

Ha´re gött!

måndag 3 februari 2020

Att ha hund.....

Vi är hundvakt. Alldeles för länge. Men nu är det "bara" en vecka kvar.
Det hade ju varit trevligt om inte den ena av dem var HELT galen. Inte elak på något vis utan bara sjukligt vild. Det går inte att ta en trevlig promenad med henne i koppel. Hon drar och sliter i kopplet nått så infernaliskt så armarna blir 2 meter långa.
Skäller så fort någon kommer in genom dörren.
Hoppar den som kommer in.
Springer runt benen på oss så fort vi rör oss.
Är vi still är hon still. Men inte annars.
Är uppe och traskar på nätterna och jag blir TOKIG på ljudet av klor på golvet.


Den lilla filuren, hon är däremot en riktig sköning som mest bara myser omkring och är gosig i soffan. Eller sängen.
Man får draaaa henne ur sängen på mornarna så man får ut henne på morgonkissning.

Amanda har konstaterat att hon inte längre vill ha hund......


fredag 24 januari 2020

Dålig uppdatering

Nu var det länge sedan jag var in här. Dagarna liksom rullar på med allt som hör därtill.
Jobb, skjutsning till aktiviteter, matlagning, handling och så lite motion som ska in där emellan. Men jag klagar inte. Det är en ganska angenäm vardag ändå.
Ljuset har börjat komma tillbaka och det är underbart!
En väldigt underlig vinter helt utan snö men på ett sätt klagar jag inte.
Jag har kunnat underhålla min löpning utan hjälp av broddar, fodrade tights och mössa. Jag använder bara tunna kläder och pannband. Tänkte att jag skulle kosta på mig ett par Icebug men nu känns det nästan bortkastat. Köpte mig ett par nya hörlurar i stället. De använder jag varje dag.

Det enda som besvärar mig är att jag inte blir snabbare på mina rundor. Jag orkar ta mig runt på min milrunda. Det var i och för sig målet den här vintern. Att hålla ångan uppe och inte tappa kondition så att jag först måste ha som mål i vår att orka springa en mil....
Så på så vis är det ju bra. Men eftersom jag tar den där milrundan varje helg så tycker jag att jag borde bli lite snabbare.
Försöker lägga in lite andra pass under veckorna, typ intervaller, backträning osv. Men sen när jag väl ska iväg på längre turer så blir det så himla långsamt ändå. Det finns inget tryck i benen.
Får nog ta och analysera det där.
Men samtidigt så är ju mitt mål till augusti att jag ska orka springa 3 mil. Och då måste jag nog vara lite långsam för att orka ta mig runt.....
Ja, ja..... jag får hålla i med mina "långsamtpass" så kanske farten kommer sen när ljuset är här.


På något konstigt vis så ser jag ändå fram emot att springa de där 3 milen. Jag har cyklat den vägen några gånger och det är en mysig sträcka att ta sig fram på. Kanske kan jag njuta ännu mer av omgivningen nu när det bara är fötterna att hålla reda på. 
När jag cyklat själv så är det ju ett styre och underlag att hålla reda på. Vid Cykelvasan30 så är det mängder av människor på cykel att hålla koll på.
Jag hoppas i alla fall jag ska njuta. 
En bra ljudbok, lite halvrassligt väder och lite gotta i löparbältet så blir det nog bra.😁

torsdag 9 januari 2020

Det sket sig.....

Ja, det här med Runstreak sket sig ganska snabbt kan man säga.
Jag fick ihop 5 dagar och sen attackerade magsjukan mig. Däckade totalt och sen tog det ca en vecka innan jag var i form igen. Har aldrig upplevt något liknande.

Har har inte startat upp någon ny streak och vet inte om jag ska göra det. Tror snarare jag ska försöka mig på en "XX dagar till bättre rutiner".

Planen är en "vit" januari.
Ingen alkohol. Återhämtningen efter magsjukan ledde till att jag drack ca 2 glas vin under hela nyårskvällen. Det var helt enkelt inte gott. Så då kände jag att det kan lika gärna vara hela januari.

Sen är det det här med socker.
Det har liksom fallerat lite under ledigheten. En pepparkaka lite då och då. Eller en näven i kidsens godispåse. Eller en Paradis/Alladin-ask som måste tömmas. Inte bra.... Så sockerfritt för mig nu. Och det är egentligen inga problem. Bara jag kämpar mig igenom första veckan. När jag ska "avsockras".

Och så är det motionen.
Minst 30 minuter om dagen. Och det har inte heller varit några problem. Just nu är det nya låtar till terminens Zumba som måste nötas in och då är det lätta att få ihop 30 minuter om dagen. Det är ju bara att byta om och köra på i vardagsrummet.
I helgen gav jag mig på milen. Har inte gjort det på länge. Och det gick så bra. Det var ljuvlig temperatur ute och jag testade en ny runda. Underbart! Men långsamt så klart. 😁
Nästa onsdag börjar Zumban så efter det kan jag börja blanda in några gymdagar också.

Nej, nu ska jag iväg och jobba. Två kursdagar har gjort så jag inte hunnit jobba på skolan. Men idag ska jag få träffa eleverna. Det blir kul!

fredag 27 december 2019

Runstreak

Länge sedan jag var in här nu.....

Jag har gett mig in i något nytt. Egentligen börjar det inte förrän 1:a januari men jag tjuvstartade dagen före julafton. Behöver jag bryta så börjar jag om 1/1.

Det är en form av utmaning som kallas Runtreak. Det innebär kort och gott att jag ska springa varje dag.
1.6 km (1 mile) eller 20 minuter. Det beror på om man ska följa de internationella runtreak-reglerna (1,6 km) eller de "svenskpåhittade" (20 min). Jag tror jag kommer sikta på 20 minuter.

Idag är jag inne på dag 5. 4 av dessa har jag sprungit mellan 5 och 6 km.
Idag insåg jag att det var dags att börja nöta ny Zumbakoreografi så då fick det bli det på förmiddagen och en 20-minuterstur nu i kväll.
Det kändes inte ett dugg betungande att pallra mig ut trots 5 minus och mörker. Ny mössa och ny lite tjockare "springtröja" gjorde mig extra peppad.


I det här är det endast löpning som räknas så jag håller på och fnular på hur jag ska lösa mina Zumbadagar..... Jag misstänker att det får bli ett pass före jobbet. Så det blir tidiga onsdagar för den här människan efter nyår.

Planen är att springa ca 5-6 km 2 dagar i veckan, ett längre pass när det blir helg och sedan fylla upp med 20-minutare på "vilodagarna".

Jag har ingen aning om ifall min kropp klarar detta. Jag oroar mig för att knäna ska börja krångla, att jag får besvär med fötterna eller nått annat. Har en tå-led som liksom ömmar och jag är rädd för att det kommer bli värre.
Men blir det så får jag hoppa av helt enkelt.
Jag tänker i alla fall ge det ett försök.

Vid den här tiden förra året startade jag min egen utmaning "100 pass till 40 år". Det var lite kul att ha den peppen. Det höll i sig fram till min födelsedag 27 juni.
Nu vet jag inte när jag ska vara klar. Tänkte först 30 dagar/1 månad. Men vi får se. Det kanske är lite kort. Men om jag fixar en månad så kanske jag fixar 2 månader, och sen 3 och sen 4....

måndag 25 november 2019

Ett straff?

Måndag och jag är hemma med sjukt barn. Ett barn som aldrig har huvudvärk vaknade i morse upp med just huvudvärk. En Ipren och en stunds väntan resulterade inte i önskat resultat så vi blev hemma. Vågade inte lämna henne själv med tanke på att det liksom var en "nyhet" för henne. 

Dagen har masat sig fram i ett gemakligt tempo. Tog mig en löprunda mitt på dagen. Det var VIDRIGT! Helgen bjöd på alldeles för många utsvävningar och idag straffar det sig. Orkeslös, ont i magen, ont i huden och dagens 6 km tog väääääldigt lång tid.

Grått och trist och tråkigt var det dessutom.

Helgen var bra mycket trevligare.
Mattias och jag tog en liten weekend i Stockholm.

 Där var det jul kan jag lova. 

Vi gick förbi ett skyltfönster som gav den där riktiga julkänslan.
Gammeldags, härliga färger och julmusik som spelades.




Julmarknad i Gamla stan....

.....och juligt på NK.

Jag fick ihop många tusen steg under lördagen men också en ond hålfot. Det har jag aldrig varit med om förr. När jag i dag var ute och sprang fick jag ont i benhinnorna på samma ben. Som tur var gick det över efter ett par kilometer. Blev lite orolig att det var nån ny krämpa som var på intåg. Har hört att inflammerade benhinnor kan vara besvärliga att få bukt på,

Innan vi åkte hemåt åkte vi till Södermalm och tittade på Amanda och hennes lag när de spelade match. Hon åkte med laget ner på morgonen, 
efter att ha haft omsorg av mormor och morfar under helgen.
Matchen vi såg vann de, men förlorade tyvärr den andra. 
Men de är bäst i alla fall tycker jag.😍

Vi avslutade helgen på allra bästa sätt. Och det var att hälsa på kompisar som fått en alldeles färsk bebis. Det var sååååå mysigt. Så liten men ändå alla delar på plats. 💓

Nu hoppas jag på snabb återhämtning för huvudvärksbarnet så ordningen snart är återställd.

Ha det!