måndag 29 januari 2018

Stolt morsa, igen.....

Jag vet att det är fult att skryta men nu är jag så där stolt igen!
Basketturnering i går och tjejerna kämpade så sjukt bra!
Satt där med tårar i ögonen.
Amanda och Molly petade i flera poäng åt laget och varje gång kommer det en lite "blöta" i ögat.

Att de andra lagen petade i fler bollar än Eagles gjorde spelar faktiskt inte så stor roll.
Tjejerna i Eagles har utvecklats så otrolig mycket sedan de började 
och tack och lov ser även tjejerna det. De hänger inte läpp för att de gör färre poäng. 
De har kul ändå!


Eftersom Amanda har sin gymnastik som krockar med basketträningen så har hon bara kunnat träna en dag i veckan. De andra kör två pass. Men nu har hon fått möjlighet att börja träna med "systerföreningen" Östervåla Buzzards. 
Hon känner sig väldans taggad för det. 
Som tur är har hon "lurat" med sig en till tjej så vi blir i alla fall två familjer som kan dela på skjutsandet. Laget tränar i Tärnsjö och dit har vi ju inte så fasligt långt, och det är snabb väg.

Vad gör man inte för sina barn...... 😁

tisdag 23 januari 2018

Mitt bästa tips!

I söndags hittade jag en riktig "lunchräddare" hos Cecilia Folkesson
Jag hittade nämligen receptet på ägg- och baconmuffins

Jag gjorde en omgång på söndag kväll och vips var lunchen för hela veckan fixad!
Svingoda! Hade lite rester av vitlöks och ört-Philadelphia så i några klickade jag i det. Så galet gott!

Ville bara tipsa  😋

Kram på er!

måndag 22 januari 2018

Helgen som gick

Jag fullkomligt älskar helger som har en blandning av aktiviteter och lugn.
Den här helgen var en sån.
Under fredagen bedrev jag taxiverksamhet, till och från basket och innebandyträningar. Hann även peta in ett eget träningspass.
Väl hemma hade Mattias fixat kvällsmat och han syskon kikade över en sväng på ett glas vin.

Lördagen blev träningsfri för mig. Istället tittade vi på andra som slet hårt.
Vi var till Uppsala och tittade på basketmatch. 
Spännande var det! Och fartfyllt. 

Molly var imponerad av Agnes Nordström och ville så klart ha autograf och en bild med henne.

Vi hann med lite shopping i Uppsala också. Amandas stövlar gick sönder i fredags. Molly och jag passade också på att köpa nytt. Rättvist ska det vara! 😉 


Söndagen spenderades delvis utomhus.Vi var ett gäng som rejsade iväg med skotrar på en korvgrillningstur.

Molly i packkorgen 😊

Här ser det ut att vara kväller men det var det inte. Måste vara motljuset som ställer till det.
Det var mestadels strålande solsken. Det var en väldans vacker dag.

Här har vi en riktig livsnjutare.
Kommer in efter att ha varit utomhus i kylan och går raka vägen till elementet och lägger sig där......

Väl hemma var det en slapp stund innan träningsskjutsandet var igång igen......
Iväg med Amanda som skulle på gymnastik och ett rejält gympass för mig själv.

Idag känner jag mig febrig.....men det är inte feber....det är träningsvärk.

Kram!


torsdag 18 januari 2018

Zumbaaaaa!

Jag kan inte nog beskriva vilken lyckoinjektion Zumba är!
Om jag var läkare eller psykolog skulle jag skriva ut Zumba på recept till patienter med depression.


I går körde som sagt terminen igång och det var länge sedan som jag var så nervös inför en nystart. Stukade foten gav mig dåliga förutsättningar för att öva nya låtar.

Men det gick bra. Förutom flåset. Det märktes MYCKET bra att jag legat på latsidan sedan mitten av december.
Efter första kvarten trodde jag att jag skulle dö. Fick för mig att läpparna började bli blå 😁 Men det var nog bara inbillning.

Efter andra kvarten kändes det som att jag kom igång lite mer.
Som instruktör går det liksom inte att sakta av lite om det blir tungt. Det är bara att ösa på.
Jag överlevde hela passet.

Men väl hemma kom illamåendet. Nu börjar jag känna igen symptomen. Har jag inte hållit igång flåset mellan terminerna dalar det snabbt och när jag väl kör igång så blir det lite som en chock för kroppen. Så några timmar efter passen mår jag illa. Håller i sig nån timme.  Det har till och med hänt att jag spytt efter pass. Kanske inte så hälsosamt......
Det brukar rätta till sig efter nån vecka.

27 galanta damer hade jag på passet. Nya, gamla och nygamla. Såååååå roligt! Jag hoppas de återkommer.

Idag ska jag kosta på mig en behaglig promenad i snöigt landskap.
Nästa vecka kör jag igång löpprogrammet igen. Ser faktiskt fram emot det. Jag hoppas jag till våren kommer vara en sån som ser fram emot ett löppass.

Kram på er!

onsdag 17 januari 2018

Vad hände?

Hellllluuuuu!

Jag som kom igång så fint med mitt bloggande dippade visst en sväng!
Det var egentligen inte så konstigt. En stressig decembermånad med ett trixigt livspussel att få ihop, allt det vanliga i slutet av en termin med ifyllda omdömen och måluppfyllelse på jobbet, avslutningar, uppvisningar, basketturnering, stukad fot, badrumsrenovering och mitt i alltihopa en omorganisation på jobbet.
Tid och ork fanns helt enkelt inte.
Nu när jag tänker tillbaka på december får jag nästan ståpäls. Den var som en klibbig gröt, hela december.

Jullovet var dock skönt och vilsamt. Alldeles för lite snö men vi fixade ändå till en slalomtur till Romme i alla fall. Där finns det ju konstsnö :-)


Nu är januari igång!
Badrummet är på plats och aktiviteterna börjar komma igång. Det fortsätter vara en trixande med skjuts och hämtning men det känns skönt att barnen har aktiviteter som de gillar.

Zumban börjar idag. Jag har haft lite smått panik inför den här terminen. Stukade foten där i mitten av december och det var inte varit helt lätt att nöta in ett nytt program. Jag hoppas det ska gå bra idag. Funkar fotleden på strävt cementgolv borde den funka på golv anpassat för gymnastik och dans.

Min övningslokal 😁

När jag väl är igång med Zumban kan jag äntligen börja träna annat också. Nu har det mest varit Zumbanötande där hemma.
Jag vill kunna variera mig.
Löpningen fick sig ett abrupt avbrott i och med stukningen. Jag gissar att jag kommer få backa lite i mitt program men det gör inte så mycket. Jag känner mig laddad! 

Ha´re gött!
Kram från mig!

torsdag 7 december 2017

STRESS

Jag önskar sååååå att december kunde vara en månad med lugn och ro. Varje år har jag samma ambition. Men det blir alltid tvärt om.
På jobbet är det en massa som trycker på. Hemma ser det ut som en byggarbetsplats. Helgerna är fullproppade med aktiviteter.
Det blir liksom svårt att njuta av någon julefrid då.

I helgen skulle vi äntligen få en hel dag hemma. Nej, då ringer snickaren och säger att de i början av nästa vecka måste ha allt golv- och väggmaterial till badrummet och hallen.

Det innebär att vi ganska snabbt måste försöka komma överens..... Det kommer inte bli lätt! Jag vill öppna upp mer mellan kök och hall och då måste ju det vara förberett om det ska läggas golv i hallen! Golvet ska ju vidare ut i köket.
Jansson är skeptisk......

Så här "snyggt" var det i går.....

Lördag får därför vigas åt en stadsrunda med att inhandla/beställa material till detta. 
Det var inte riktigt min plan. 

Men nån julefrid blir det banne mig inte.....


onsdag 6 december 2017

Stolt morsa!

Det här med truppgymnastik är något nytt som har smitit in i vårt liv. 
Amanda tränar två dagar i veckan och tycker att det är det roligaste som finns.

I lördags förmiddag var det tävling i Gävle.
12 lag som tävlade i tre olika "grenar". Vet inte om det heter grenar..... 
Det är så galet många nya begrepp som hon pratar om och jag har verkligen inte lärt mig skilja på allt.
Trampett, tumbling och fristående har jag i alla fall lärt mig 😊

Ny, stor, fin och fräsch hall på Gavlehov.


Defilering..... också något nytt för mig. 
Alla tävlande tågar in.


Våran stora fina unge..... 
Jag är så sjukt stolt över henne. Där gick hon med sina nyfunna vänner. 
Drillad av ledarna till stolt hållning, ordning och reda i ledet.

Tanken slog mig att hon ju faktiskt har blivit stor och hittat en egen gemenskap 
där vi föräldrar inte är delaktiga. 
Inte mer än att vi skjutsar till träningar och är med på tävlingar. 
Och betalar medlemsavgift 😉



Ordning och reda ska det vara. 
Efter att var och en genomfört sitt, sätter de sig ner i led och inväntar att sista tjej gjort sitt. 
Då går de i tåg tillbaka för nästa omgång.
När de står i kö och väntar är det rak, stolt hållning och händer/armar bakom ryggen.

Det blev ingen medalj för tjejerna i Amandas trupp men en fjärde plats.
Det fattades några ynka hundradelar.
Men jag var stolt som en tupp! 
När de defilerade grina jag. 
Efter varje "gren" hon genomförde grina jag. 
När jag mötte henne efter tävlingarna grina jag.
När jag skulle tala om hur stolt jag var grina jag.
Jag är bra "blödig"......

Det är roligt att hon har hittat sin "grej" och jag hoppas verkligen att hon vill fortsätta.