Runstreak

Länge sedan jag var in här nu.....

Jag har gett mig in i något nytt. Egentligen börjar det inte förrän 1:a januari men jag tjuvstartade dagen före julafton. Behöver jag bryta så börjar jag om 1/1.

Det är en form av utmaning som kallas Runtreak. Det innebär kort och gott att jag ska springa varje dag.
1.6 km (1 mile) eller 20 minuter. Det beror på om man ska följa de internationella runtreak-reglerna (1,6 km) eller de "svenskpåhittade" (20 min). Jag tror jag kommer sikta på 20 minuter.

Idag är jag inne på dag 5. 4 av dessa har jag sprungit mellan 5 och 6 km.
Idag insåg jag att det var dags att börja nöta ny Zumbakoreografi så då fick det bli det på förmiddagen och en 20-minuterstur nu i kväll.
Det kändes inte ett dugg betungande att pallra mig ut trots 5 minus och mörker. Ny mössa och ny lite tjockare "springtröja" gjorde mig extra peppad.

I det här är det endast löpning som räknas så jag håller på och fnular på hur jag ska lösa mina Zumbadagar..... Jag misstänker att det får bli ett pass före jobbet. Så det blir tidiga onsdagar för den här människan efter nyår.

Planen är att springa ca 5-6 km 2 dagar i veckan, ett längre pass när det blir helg och sedan fylla upp med 20-minutare på "vilodagarna".

Jag har ingen aning om ifall min kropp klarar detta. Jag oroar mig för att knäna ska börja krångla, att jag får besvär med fötterna eller nått annat. Har en tå-led som liksom ömmar och jag är rädd för att det kommer bli värre.
Men blir det så får jag hoppa av helt enkelt.
Jag tänker i alla fall ge det ett försök.

Vid den här tiden förra året startade jag min egen utmaning "100 pass till 40 år". Det var lite kul att ha den peppen. Det höll i sig fram till min födelsedag 27 juni.
Nu vet jag inte när jag ska vara klar. Tänkte först 30 dagar/1 månad. Men vi får se. Det kanske är lite kort. Men om jag fixar en månad så kanske jag fixar 2 månader, och sen 3 och sen 4....

Ett straff?

Måndag och jag är hemma med sjukt barn. Ett barn som aldrig har huvudvärk vaknade i morse upp med just huvudvärk. En Ipren och en stunds väntan resulterade inte i önskat resultat så vi blev hemma. Vågade inte lämna henne själv med tanke på att det liksom var en "nyhet" för henne. 

Dagen har masat sig fram i ett gemakligt tempo. Tog mig en löprunda mitt på dagen. Det var VIDRIGT! Helgen bjöd på alldeles för många utsvävningar och idag straffar det sig. Orkeslös, ont i magen, ont i huden och dagens 6 km tog väääääldigt lång tid.

Grått och trist och tråkigt var det dessutom.

Helgen var bra mycket trevligare.

Mattias och jag tog en liten weekend i Stockholm.

 Där var det jul kan jag lova. 

Vi gick förbi ett skyltfönster som gav den där riktiga julkänslan.

Gammeldags, härliga färger och julmusik som spelades.

Julmarknad i Gamla stan....

.....och juligt på NK.

Jag fick ihop många tusen steg under lördagen men också en ond hålfot. Det har jag aldrig varit med om förr. När jag i dag var ute och sprang fick jag ont i benhinnorna på samma ben. Som tur var gick det över efter ett par kilometer. Blev lite orolig att det var nån ny krämpa som var på intåg. Har hört att inflammerade benhinnor kan vara besvärliga att få bukt på,

Innan vi åkte hemåt åkte vi till Södermalm och tittade på Amanda och hennes lag när de spelade match. Hon åkte med laget ner på morgonen, 

efter att ha haft omsorg av mormor och morfar under helgen.

Matchen vi såg vann de, men förlorade tyvärr den andra. 

Men de är bäst i alla fall tycker jag.😍

Vi avslutade helgen på allra bästa sätt. Och det var att hälsa på kompisar som fått en alldeles färsk bebis. Det var sååååå mysigt. Så liten men ändå alla delar på plats. 💓

Nu hoppas jag på snabb återhämtning för huvudvärksbarnet så ordningen snart är återställd.

Ha det!

Trasiga ben

Onsdag i går. Det innebar Zumba.

Antagligen det roligaste motionsformen som finns. Enligt mig i alla fall.

I går hade jag dock problem. Med mina ben. De var som två öppna sår......

Jag tog ett spurtpass i tisdags. 

Använde våran pil-allé i byn. Spurtade åt ena hållet, joggade lätt åt det andra. 10  gånger.

Det var jobbigt som tusan men mest för flåset, JUST DÅ.

Igår kväll .......fi farao! Jag hade sån träninsgvärk i låren, både på framsidan och baksidan.

Jag fick typ be mina Zumbadamer om ursäkt för att jag såg ut som ett staplande kylskåp. 😂 

Men det känns bra på ett sätt för då vet jag att musklerna i alla fall jobbade.

Min Zumbalokal

Det känns så tomt när alla gått. 

Först är det folk och full fart. Och på bara några minuter så är det öde....

Idag är jag hemma för studier. 

Går en handledarutbildning för Lärandematriser 

Har en drös med litteratur att läsa, se en föreläsning, skapa Lärandemastriser och förbereda en uppgift till nästa kurstillfälle. Jag kommer definitivt ha jobb idag. 

Men jag hoppas att jag ska kunna få till lite friskvård mitt i alltihop.

Det blir ingen miltur, som var planen. Det klarar inte mina såriga lår av, men en 5 kilometare kanske jag klarar av.

Ha det finfint!

Den gråaste helgen någonsin

 En sån sjukt galet grå helg det har varit vädermässigt! Slutade tidigt i fredags och tänkte pigga upp mig med en promenad. Men jag kände mig helt omotiverad till det. Höll mig istället inomhus och pysslade med lite bakning. När det sedan hade blivit riktigt mörkt tog jag med mig Mattias på en tur. Det kändes nästan bättre med mörker än det där gråa och deppiga.

Helgen gick sedan i idrottens tecken. 

Tog mig en miltur på lördagen. Det var grått och ruggigt även då, men perfekt temperatur för att springa i. Det blev trots allt en riktigt skön tur.

Hem efter det och svidade om, slappa i soffan en stund och sen iväg på Brynäsmatch.

Det var en av de mest spännande matcher jag varit på. Riktigt bra var den. 

Och våran Molly, som annars tittat på film under matcherna vi varit på, såg HELA matchen och kunde tänka sig att åka på flera. Hon lär sig hon också.

I går blev det basket hela dagen. 

Amanda hade match i Ockelbo.

Det var en sjukt spännande match där det var en jämn första period, de blev typ utklassade i andra men tog igen med råge i tredje och fjärde. Till slut blev det förlust med 46-40. Hade de inte haft den där dippen i andra perioden hade de garanterat vunnit.

Nu blev det förlust men jag tyckte ändå att det kändes som vinst eftersom de kom ikapp så pass bra.

När vi kom hem var planen en liten lätt joggingtur men jag var helt slut. Att vara publik i spännande matcher tar krafterna. Magmusklerna får i alla fall jobba med tanke på hur pass mycket man ropar och hejar.

Nu är det dags för en ny vecka. 

Motionsplanen ser ut på detta vis:

Måndag: powerwalk

Tisdag: löpning i Tärnsjö elljusspår, 5 km

Onsdag: Zumba

Torsdag: gym eller löpning 10 km

Fredag: powerwalk eller löpning (det beror på hur torsdagen blir)

Lördag/söndag: vila en dag (eller pw), 5-10 km en dag

Jag hoppas det håller. Att jag håller mig frisk. Jag har varit oroveckande frisk i höst. Så nu är jag rädd att det ska slå till.

Ha´re gott!

Värsta hittills

I tisdags var det dags för ett pass...... Skjutsade Amanda på träning och skulle själv passa på att få träningen gjord.

Jag satt länge i bilen och tvekade.

Det var kolsvart. Regnet öste ner och det var snö i spåret.

Men jag tog mod till mig. På med regnjacka, broddar och en bra podd i lurarna. 

Första varvet (2,5 km) var hemskt. Ville gå hela tiden. Bestämde där och då att det får räcka med ett varv. Men när jag kom i mål tänkte jag att det kanske kan vara bra att trotsa demonerna i skallen. Så jag tog ett till varv. Jag ångrar inte en sekund.

Det kändes så klart väldigt bra efteråt. 

Det var välbehövligt efter en annars mycket dålig start på veckan.

Efter det har det bara gått åt rätt håll.

Snart är det helg och det ska bli så skönt.

Kram på er och ta hand om nära och kära!

Premiär på snö

Snön har kommit till Gysinge. Det är blandade känslor inför det. Det är lite för tidigt för att det ska ligga kvar men samtidigt blir det lite ljusare ute. 

I går morse TVINGADE jag ut mig själv på en springtur. 

Ställde klockan på 7:00 för att kunna komma upp och vakna lite innan turen. 

Morgonträning är inte min favoritaktivitet. Det är väldigt skönt efteråt men jag är sååååå seg.

3,5 minusgrader och blåsigt...... 

Drog på mig broddarna och drog iväg på min vanliga 5 kilometersrunda. 

Det gick långt mycket bättre än jag trott. Näääästan så jag njöt lite. 

Kände mig i alla fall väldigt nöjd, både under och efter turen. 

 När jag sen kom hem kockade jag och Molly ihop bacon och äggröra. 

Det blev en väldigt njutningsfull morgon.

Sen var det slut på friden. Heldag i Tallhallen eftersom både Amanda och Molly hade basketmatcher, Amanda dömde de yngre när de spelade +  att jag skulle stå i cafeterian och sitta i sekretariat.

Mycket folk, duktiga spelare så det blev en trevlig dag.

Lite farsdagsfirande på det  så var helgen slut.....

Mörkerspring

Nu är det nya tider kan man säga. Mörka tider.

Det är en utmaning att ta sig ut.

Första "mörkerspringet" gjorde jag i ett elljusspår i Östervåla. Det låter kanske töntigt men det var ganska mysigt. De har ett lagom kuperat och "mjukt" elljusspår.

Sen har jag fått till några fler kvällsturer och det låter ju knasigt men det är lite mysigt. 

Inhandlade ett par tjockare tights så att det inte ska finnas några möjligheter att komma undan pga kläder som är för tunna.

I helgen fick jag till, hör och häpna, två pass.

 Ett på 8,5 km och ett på 4 km. 

Det längre var i dagsljus och sist jag sprang den sträckan var i somras när det var 30 grader varmt. Då var det vidrigt. I helgen kändes det bättre. Bara några enstaka plusgrader men däremot en del "vildsvinsbök".  Det känns inte lika kul.

I går..... då gick det däremot käpprätt åt he¤#&te! Kroppen var såååååå seg. Efter 2 km gav jag upp och gick. Vet inte vad det beror på men kanske tyckte kroppen att den behövde vila efter att ha sprungit två dagar i rad i helgen.

Idag är det i alla fall Zumba och då får jag ju en annan form av konditionsträning.  

Ett slag i ansiktet

Det här med att komma hem från en härlig semester och kastas in i verkligenheten blev inte lätt för mig. Här hemma drog köksrusten genast igång. Hela köket revs ut på lördagen och söndagen och på söndag eftermiddag slog en tillfällig depression till. 

Ville bara gråta, och det gjorde jag, med råge.

Den här bedrövelsen gjorde mig inte lycklig..... Och vetskapen att det kommer se ut som "hej kom och hjälp mig" i flera veckor gjorde inte saken bättre.

Och så tänkte jag på resan. Alla härliga och mysiga minnen.

Med sol och bad....

Mysiga kvällar.....

Och sköna motionspass upp på berget, längs med små vägar eller på gymmet....

Det kändes bara så ledsamt att allt det härliga var över. 

Mitt i allt började jag så klart fundera på hur jag kunde vara så jädrans korkad att anmäla mig till ett lopp som är 3 mil! Där och då kändes det TOTALT omöjligt. 

Det har känst som att jag sprungit mina rundor på samma tid hela tiden och inget har förbättrats.

Mitt i allt gav jag mig iväg på en runda och tänkte att jag struntar i att slå på klockan och se vilken tid jag springer på. Det får bli som det blir.

Tog min vanliga runda på 5 km och den kändes bra. 

Det kändes lite som att varje steg gjorde mig lite lättare.

När jag kom hem var själen lite mer rosa än grå. 

Det är baske mig otroligt vad en liten tur kan göra för humöret. 

Livet kändes något lättare och den där stora "resan är över"-sorgen var inte lika betungande.

På kvällen när jag kikade på dagens stegantal så såg jag att klockan registrerat min löpning automatiskt. Och att jag haft ett högre tempo än jag brukar.......

Då kände jag mig genast ännu lättare i sinnet. 

Det kanske går framåt ändå.

Veckan har varit bedrövlig träningsmässigt. Mitt vanliga Zumba-pass i onsdags. Det är det enda. Ska skjutsa Amanda på träning i kväll och då får det bli ett pass löpning i elljusspåret. I helgen kommer det knappast bli något. Då ska det rivas tapeter och skruvas köksstommar. 

Men min tid till träning kanske kommer tillbaka när köket är på plats. Jag är bara lite orolig för att jag ska tappa det jag byggt upp under sommaren..... 

Löparglädje

Vi är hemkomna från en härlig semester på Kreta. 

Semester och ledighet ger ju möjlighet till läsning. Jag hade lånat en bok på bibblan som heter LÖPARGLÄDJE.

Boken såg verkligen trist ut men oj så bra den var! I alla fall för mig.

Precis som Petra Månström betonar Rune Larsson att det inte måste gå fort. 

Jag gillar deras avslappnade inställning till löpning. 

Så jag tog mig en liten springtup där på Kreta. Den dagen var det väl typ 30 grader i solen. Men det gick! Sakta, sakta. Men med både Petras och Runes ord i bakhuvudet kunde jag känna mig nöjd.

Det ger mig lite råg i ryggen och kan ändå få mig att känna att jag kan räkna mig själv som löpare.

Skor

Det sägs ju att det viktigaste för den som springer är skorna....

Kanske inte helt svårt att förstå.

Så det fick bli ett par nya.

Ett par Asics.

Mina gamla har hängt med länge nu och de har inte varit jättebekväma. De har klämt rejält över lilltårna. Det var inget jag märkte i början så det var liksom inte läge att lämna tillbaka dem.

Nu blev det ett par rejäla Asics. 

Asics känns rejälast. Vet inte om det är sant eller om det bara är jag som inbillar  mig. 

Men det har alltid känts bäst när jag har haft Asics. 

Har testat både Nike och Adidas men de känns på någe vis simplare.

Det fick bli ett par svarta så jag kan variera kläderna 😁

Viktigt det där. Eller egentligen inte men köper jag ett par färgglada rosa skor så kan jag ju omöjligt komma i en röd tröja.... 

Det är roligt att kunna variera kläderna och jag tycker om förgglatt. Men skorna får vara neutrala.

Träning blir alltid roligare med snygga kläder.

Inspration

Den här kvinnan, Petra Månström , är en stor inspirationskälla.

Jag skulle till och med kunna säga att det är hon som har fått mig att komma ut i löpspåret.

Hon är så klok. Hon förmedlar löpning på ett avslappnat sätt. Det jag framför allt fastnade för var att det inte måste gå fort. 

För mig har det alltid varit "spring tills lungorna flyger ur". Men efter att ha "hittat" Petra så har jag tänkt om. 

Det måste inte gå fort. Jag springer, det går långsamt, men jag orkar mer och mer.

Och det är helt plötsligt roligt att springa!

Det är en himla stor skillnad mot förr.

Nu är 5-kilometersrundor något som jag springer flera gånger i veckan. 

Jag behöver aldrig oroa mig för att jag inte ska orka. 

Det är en otroligt stor skillnad för mig. 

Jag som alltid sagt att jag inte kan springa!

Anmäld!

Det hände!

Jag lyckades få en plats!

Maria, mitt springssällskap, fick också plats.

Så nu är det "bara" att köra!

22 augusti.

Det är långt tills dess. En hel vinter ska jag genomleva först.

Jag är väldigt orolig för att jag ska tappa mycket att den kondition jag byggt upp i sommar.

Jag hoppas på en vinter med inte allt för mycket snö. 

Motionerade en hel del med broddar förra vintern. Det var ok. 

Det får väl bli så i vinter också.

Nya mål!

Den här bloggen har verkligen fått vila kan man säga. Jag tycker om att skriva på alla sätt och vis men bloggandet har inte varit någon prio den senaste tiden.
Den startades från början för att dokumentera min "viktresa" och sätta lite press på mig själv. Mitt första blogginlägg hittar ni här. Helt galet att det är 10 år sedan

Nu har jag ett nytt mål på gång..... Och jag kan verkligen behöva  sätta lite press på mig själv!
Jag har lite smått kommit i gång med löpning. Eller luffsning kanske det ska heta med den hastighet jag tar mig fram.
För ett par veckor sprang jag Tjejmilen och det var en rolig upplevelse. Galet många kvinnor som skulle kuta!

Efter tjejlimen fick jag mersmak och bestämde mig direkt att springa även nästa år.

Men i veckan som var trillade det in ett mail om Trailvasan 30. Det innebär att man springer från Oxberg till Mora, 3 mil.
Har cyklat den sträckan några gånger och det är en sååååå mysig stigar/vägar. Så nu har jag fått för mig att jag ska springa det loppet nästa år. Min tjejmilspartner Maria är också laddad för det.
Det kan gå bra. Det kan också gå käpprätt åt fanders.
Men till att börja med så ska vi se om jag får en startplats. Det finns bara 2000 så det gäller att vara snabb. Anmälan öppna på söndag.

Wish me luck!