fredag 18 oktober 2019

Ett slag i ansiktet

Det här med att komma hem från en härlig semester och kastas in i verkligenheten blev inte lätt för mig. Här hemma drog köksrusten genast igång. Hela köket revs ut på lördagen och söndagen och på söndag eftermiddag slog en tillfällig depression till. 
Ville bara gråta, och det gjorde jag, med råge.

Den här bedrövelsen gjorde mig inte lycklig..... Och vetskapen att det kommer se ut som "hej kom och hjälp mig" i flera veckor gjorde inte saken bättre.

Och så tänkte jag på resan. Alla härliga och mysiga minnen.

Med sol och bad....

Mysiga kvällar.....

Och sköna motionspass upp på berget, längs med små vägar eller på gymmet....

Det kändes bara så ledsamt att allt det härliga var över. 

Mitt i allt började jag så klart fundera på hur jag kunde vara så jädrans korkad att anmäla mig till ett lopp som är 3 mil! Där och då kändes det TOTALT omöjligt. 
Det har känst som att jag sprungit mina rundor på samma tid hela tiden och inget har förbättrats.
Mitt i allt gav jag mig iväg på en runda och tänkte att jag struntar i att slå på klockan och se vilken tid jag springer på. Det får bli som det blir.

Tog min vanliga runda på 5 km och den kändes bra. 
Det kändes lite som att varje steg gjorde mig lite lättare.
När jag kom hem var själen lite mer rosa än grå. 
Det är baske mig otroligt vad en liten tur kan göra för humöret. 


Livet kändes något lättare och den där stora "resan är över"-sorgen var inte lika betungande.

På kvällen när jag kikade på dagens stegantal så såg jag att klockan registrerat min löpning automatiskt. Och att jag haft ett högre tempo än jag brukar.......
Då kände jag mig genast ännu lättare i sinnet. 
Det kanske går framåt ändå.

Veckan har varit bedrövlig träningsmässigt. Mitt vanliga Zumba-pass i onsdags. Det är det enda. Ska skjutsa Amanda på träning i kväll och då får det bli ett pass löpning i elljusspåret. I helgen kommer det knappast bli något. Då ska det rivas tapeter och skruvas köksstommar. 
Men min tid till träning kanske kommer tillbaka när köket är på plats. Jag är bara lite orolig för att jag ska tappa det jag byggt upp under sommaren..... 





tisdag 15 oktober 2019

Löparglädje


Vi är hemkomna från en härlig semester på Kreta. 
Semester och ledighet ger ju möjlighet till läsning. Jag hade lånat en bok på bibblan som heter LÖPARGLÄDJE.


Boken såg verkligen trist ut men oj så bra den var! I alla fall för mig.

Precis som Petra Månström betonar Rune Larsson att det inte måste gå fort. 
Jag gillar deras avslappnade inställning till löpning. 

Så jag tog mig en liten springtup där på Kreta. Den dagen var det väl typ 30 grader i solen. Men det gick! Sakta, sakta. Men med både Petras och Runes ord i bakhuvudet kunde jag känna mig nöjd.
Det ger mig lite råg i ryggen och kan ändå få mig att känna att jag kan räkna mig själv som löpare.