Jag heter Lisa Kristina Larsson. Är 31 år. Sambo med Mattias. Tillsammans har vi två underbara tjejer, Amanda snart 5 år och Molly snart 2 år. Vi bor i Gysinge dit vi flyttade för 3½ år sedan.
Jag är utbildad grundskolllärare, sv/so. Jag jobbar på Österfärnebo skola.
Jag har en mamma (Catharina) och en pappa (Lennart). De bor i Österfärnebo. De är helt underbara och ställer alltid upp om vi är i "nöd", typ om vi behöver barnvakt eller om något i huset behöver fixas och vi behöver en extra näve som kan hålla i en bräda=) Tack och lov har vi inte behövt deras ekonomiska stöd men skulle de bli en akut kris är jag säker på att de skulle ställa upp.
Jag har en storebror som heter Jonas. Han bor i Sandviken med sin Kia och deras två barn Hampus och Nellie. Vi träffas inte så jätteofta men en gång i månaden lyckas vi väl iallafall få till.
I mitt liv finns oxå Mattias föräldrar, Inger och Roger, som bor i huset bredvid vårat. De är lika bra som mina föräldrar =) Ställer alltid upp vid behov.
Nu är det som så att jag inte har det som krav att nära och kära alltid ska ställa upp när vi är i behov. Det känns ibland bra när de säger ifrån för då vet jag att de kan/vågar göra det. Man hör ju talas om far- och morföräldrar som slänger allt åt sidan för barnbarnens skull. Det är deras val men det känns bra om de även kan säga ifrån - att de har ett eget liv som de värnar om.
Fördelen med att ha de som grannar är att barnen har nära till dem. De går över dit om vi är tråkiga härhemma. Framförallt Amanda. Molly har inte kommit på det än, tack och lov, men Amanda tar med henne ibland.
Det är bra för mig oxå för då har jag nån att låna ägg av=)
Övriga som finns i min närhet är Mattias syster Mia och hennes sambo Jocke, och M:s bror Markus. Amanda tycker jättemycket om Mia. Så fort hon ser att hennes bil står hos farmor och farfar ska hon springa dit.
Om hon fick välja så skulle hon nog flytta hem till dem=)
Markus träffar vi tyvärr inte så ofta men han bor oxå här i Gysinge. Amanda älskar att spela dataspel med honom.
Har andra släktingar och vänner omkring mig oxå men om jag ska berätta om dem alla blir det hur långt som helst. Men ni vet vilka ni är ;-)
Jag är en människa som för det mesta är positiv men det är något som jag har fått arbeta på. Förr kände jag mig negativ till det mesta men jag har märkt en förändring på mig själv. Och nu så här i efterhand kan jag se att det har följt min viktnedgång. I takt med att jag tappat kilon har mitt sinne oxå blivit lättare. Det känns skönt!
Fast ibland kan jag falla tillbaka och ha en "neggodag" men sen är det över nästa dag. Det kan vara skönt att ligga i sängen och sura lite och sen liksom gå vidare med livet.
Jag älskar alla former av motion. Promenader, jogging, aerobic, Zumba, cykling, crosstraining (köpte en i fredags, det är skitkul!), step-up, boxercise... Det finns så mycket roligt att göra, synd bara att allt inte finns i våra trakter. Jag skulle gärna vilja testa Boot Camp. Har läst om det och det låter så kul!
Det får banne mig räcka nu! Det blev alldeles för långt! Men vi kör så här.
Kramen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar