fredag 12 september 2014

Vi gråter......


Nu är det sorg här hemma igen......
Vår älskade lilla Larsson blev påkörd av en bil igår.
En kvinna i byn hittade honom och berättade för Mattias pappa som tog hem honom.


För vissa kanske en katt "bara" är en katt men här hemma har Larsson och Jansson verkligen varit familjemedlemmar. Barnen har haft dem som sina bebisar i sängen eller i dockvagnen, i famnen när de suttit i soffan eller som sällskap på badrumsmattan när de badat.
Varje morgon har de följt med mig in på badrummet och legat där på golvet och kurat ihop sig tillsammans.
De var jätteskygga när de flyttade in men Amanda och Molly kämpade hårt med att få dem trygga och tillgivna. Och de lyckades verkligen. Maken till kärleksfulla katter har jag aldrig träffat på.

Det blev tomt som tusan när vi förlorade Jansson. Trodde väl aldrig att vi skulle förlora Larsson också.

Amanda blev så förtvivlad igår när jag berättade. 
"Första Frans, sen Jansson och nu Larsson"! skrek hon. 
Det känns verkligen som att det har varit för mycket sorgligheter nu..... 

I kväll ska vi begrava honom. 
Han får sällskap...... 
För fyra år sedan tog vi bort vår vovve Nova och kremerade henne. Urnan står fortfarande kvar i pannrummet.........
Äntligen får hon också komma ner i jorden.

Mitt i alltihopa får jag istället glädjas åt att Mattias äntligen kommit hem från Stockholm. Nu blir det jobb i Sandviken!



Kram på er!


2 kommentarer:

  1. Men oj oj oj, hur mycket ska ni behöva ta egentligen. Stor kram till er i eran sorg.

    SvaraRadera