29 maj

Allvarligt talat! När ska värmen komma?
Jag har ingen som helst vårkänsla trots att det blivit grönt och det blommar lite här och där.
Sol och värme och lite föraning av sommar brukar vi väl ändå få nån sväng innan sommaren?

Har knappt tittat på vad jag har för kläder inför sommaren. Vanligtvis brukar garderoben uppdateras friskt i maj men i år har jag inte köpt ett enda plagg!

Molly däremot är det stora shopparen i den här familjen. Hon har varit på shopping med både farmor och mormor/morfar. Så hennes garderob är komplett kan man säga. Även om hon inte tycker det själv....
Amanda och jag ska iväg på lördag. Skolavslutningskläder står på listan..... Det kan bli en tuff dag. Vi har inte riktigt samma smak.......

Nu är det bara 1½ vecka kvar för barnen i skolan. Svårt att fatta. Det är alltså 1 år sedan jag fick en annan tjänst som jag tackade nej till. Det känns som nyss!
Det här året skulle jag ju njuta av varje stund. Sista året med min älskade Eva som nu går i pension. Men har jag gjort det. Nej, allt har snurrat på och vips så var vårat sista år slut.
Det känns så makalöst konstigt att jag ska vara själv nu. Jag blir inte helt själv såklart. Jag kommer få två nya kollegor men det känns lite tufft. Nu är det jag som är den som är "gammal i gården". Det är jag som ska vara den stadiga....... Jag tog ju nyss examen..... (host,harkel, 10½ år sedan)

Det ska nog gå bra.
Det är dock inte klart vilka klasser och ämnen jag ska ha. Hoppas på att få lite rätsida på det snart så skallen kan börja förbereda hösten.

Nu ska jag leta fram  vinterjackan. Idrott och elevens val ute idag. Då verkar det som att den varma behövs......

Kram och trevlig helg!

Nämen, hejsan!

Men nu var det braklänge sen jag var in här. Men jag har verkligen inte haft någon motivation. Inte till nått!
Allt förfaller, kropp, knopp, hus och hem. Men det blir nog bättre snart.

Tänkte flika in med ett inlägg om vår Tyskland/Österrikeresa. Den var heeeelt fantastisk. Jag måste tillbaka. Det var så makalöst vackert i Österrike.

               

Vi började i Liebherrfabriken i Tyskland och tittade på produktion av grävmaskiner. 

Kanske inte det som intresserade mig mest men jag överlevde.

Efter det for vidare ca 3 timmar mot Mayrhofen i Österrike.

Där checkade vi in på Gasthof Neuhaus Mayrhofen.

Ett makalöst mysigt hotell som verkligen var "Österrikiskt". 

Dag två var det dags för skidåkning.

I dalen, vid skiduthyrningen, var det dock sommar. 

De som inte skulle åka skidor, utan sitta i baren, stod i linne och t-shirt. 

Vi andra i vinterstass ;-) 

Dalen igen.

Magisk utsikt på vägen upp till skidbackarna.

Mattias med researrangören.

Barnen hade egen toalett.

Hissnande och vackert!

Dag tre var det guidad tur till sjön Aschense.

Där var det lika vackert som på alla andra platser.

Ett av hotellen längs med sjön hade en fin brygga. 

Där hade det varit fint att sitta en vacker sommardag.

Ett stycke toalås på en restaurang vi besökte.

Utsikten från vårt rum, åt det ena hållet. 

Gillade verkligen det där smala och trånga mellan hotellbyggnaderna.

Och alla detaljer! Kolla bara in knopparna på "överliggaren" på balkongräcket!

Lång där borta kunde man se alpsluttningarna.

Sista dagen blev det mer allvar.

Ett besök på Dachaus koncentrationsläger.

Här lurades man att få ta sig en dusch.

Istället gasades man ihjäl......

Gemensam WC.....

Sist men inte minst - BMW:s showroom.

Ett stort mäktigt hus med bilar, restauranger, butik mm.

Guidad visning och smarrig lunch.

På bilden är det visserligen en RollsRoys. Kvinnan på bilden visar paraplyet som självklart har ett eget fack ;0)

Sen bar det av hem. 

Allt var så makalöst välarrangerat. Jag är övertygad om att jag aldrig någonsin kommer iväg igen på en resa med så mycket variation. Hade gärna tagit med barnen på vissa av grejerna.

Vi har hunnit göra en till liten resa efter det men det får bli ett annat inlägg....

Kram!

Försöker tänka glada tankar!

Det vore ju fantastiskt om jag kunde ta och vända mina katastroftankar lite grann.
Att kunna se fram emot resan med ett leende på läpparna.

Vi kommer ha det bra.
Tjejerna kommer ha det bra.
De ser fram emot att få bo hos mormor/morfar och farmor/farfar.
Inga flyg- eller busskrascher kommer ske......
Inga barn kommer bli påkörda när de cyklar omkring här på byn......

Så, nu är tankarna borta ;0)

Uj uj uj, vad jag kommer sakna dessa två!

Jag försöker verkligen njuta av stunden nu.
Vi har underbara mornar för tillfället då faktiskt INGEN trilskas och är på dåligt humör. Jag har aldrig varit med om maken!
Före påsk var det ett rent helvete.
Därför försöker jag nu påminna mig själv om att njuta av en så enkel sak som lugna mornar. Det kan snart kommer sämre tider.
Jag försöker även påminna tjejerna om att jag uppskattar dessa mornar. Jag vill att de ska veta om även det, inte bara bli påminda om de dåliga dagarna.

Ok, nu ska jag sluta slappa. Rasten är slut. Idag unnar jag mig en sådan eftersom det blir långdag. Sällan jag gör det. Hinner sällan, eller så åker jag hem tidigare.

Ha det bäst!

Lat med katastroftankar

Ok, jag vet att jag har nån slags störning.
Så fort jag ska iväg någonstans utan tjejerna så börjar katastroftankarna komma krypande några dagar innan.....
Så även denna gång.

Nu är det riktig långresa vi ska på. Flyg och långa bussturer. Det är hur mycket som helst som kan hända.
Tänk om planet kraschar! Tänk om bussen kör ner i nån alpdal! Då blir våra barn föräldralösa!
Ännu värre är om vi skulle åka iväg och medans vi är borta så händer det barnen nånting!!!!!
Nej, fy farao!

Varenda gång jag funderar på hur det skulle bli om tjejerna blev föräldralösa så börjar jag även tänka på hur vi skulle vilja att deras liv blev efteråt.
Vilka vill vi ska ta hand om dem?
Vilka vill ta han dom dem?
Fasen! Sånt där borde man ju ordna.
Vill inte att någon från socialen ska bestämma hur våra barn ska ha det om de blir föräldralösa!
Samtidigt är det sånt som man inte vill diskutera.

Nej fy! Nu måste jag tänka glada tankar.

Som vanligt har långhelgen gått i rasande tempo. Och jag har tillåtit mig att vara lite lat. Har gjort en hel del här hemma som putsat fönster i uterummet, städat lite, tvättat undan all tvätt i tvättkorgarna, packat mm.
Men det värsta är att jag latat mig med motionen också. Jag blir så irriterad på mig själv!!!!! I går tog jag en promme. Det är det enda!
Jag måste få fart på den här slappa kroppen. En promenad om dan borde man väl för tusan kunna få till.
Känner mig inte motiverad till löpning men det kanske kommer om jag börjar med promenader.
Hur svårt ska det vara.
Idag har det varit finväder. Borde ju vara ypperligt med en promme då. Nej, jag skiter i det. Barn och karl är ur huset. Passade på att jobba undan lite inför arbetsdagar och ickearbetsdagar.... Det krävs ju lite förberedelse även om man är ledig.....

Mattias och jag tog en cykeltur till Granön och fikade. Det är typ 1 km fram och tillbaka. Ger inte direkt några pluspoäng på motionskontot......

I veckan lär det ju knappast bli någe heller. Måndag långdag med möte i Jäderfors, sen hämtning på fotbollsträning, hem och lägga barn.
Tisdag - långdag och föräldramöte på skolan. Funderar på att skicka Mattias, om jag inte ska vara med som personal. Men det ser inte ut som att jag behöver vara med som personal ;0)
Onsdag - då måste jag snusa och pussa på mina barn. På kvällen lämnar vi dem hos mamma och pappa och sen är det bums i säng. Halv 4 torsdag morgon måste vi åka......

Det blir visserligen slalomåkning i Österrike men den där motionen som ska vara rutin kommer utebli.
Får ta med joggisarna och testa om jag kan få lite inspiration av alptopparna ;0)

Nu ska jag försöka få styr på katastroftankarna och istället hämta våra barn som (som vanligt) hyrde in sig själva hos morfar idag.
Amanda hade kompis här på översovning och när hon åkte hem blev det sååååååå tråkigt. Och då var det roligare att åka till morfar, trots att han mest bara skulle tvätta bilen och titta på hockey-VM.
Mormorn jobbar.....

Kram på er!

Gaaaah!

Nu är det så där mycket i skallen igen!!!!!
Egentligen borde det inte vara det! Men hjärnan och kroppen lever sitt eget liv och jag kan inte påverka det!

Jobbet - med allt vad det innebär. Nytt arbetsområde och jag tror jag tog mig vatten över huvudet. Men det är bara att ro det i land.....
Oroar mig över kommande organisation (för min egen del, inte för barnens del.....) samt allt det jag känner att jag nog inte kommer hinna under den här terminen....

Har en del jag känner att jag vill göra här hemma.

Våra stackars barn som ännu inte fått ha sina barnkalas...... Amanda fyllde år i februari =0(  

Det faktum att vi åker till Österrike nästa vecka och ska göra en massa olika aktiviteter.
Hur ska jag packa?????????? Skidåkning, spaa, vandring, koncentrationsläger, finmiddag, shopping...... Ska bli galet kul men packningen är mitt problem. Bara en sån sak kan göra mig stressad.
Dessutom känner jag mig lite under isen eftersom vi lämnar tjejerna hemma när vi åker iväg. Det blir från onsdag kväll till måndag morgon.......
Alldeles för länge för den här mamman men jag vet att de kommer ha det hur bra som helst under dessa dagar. Det är bara mitt hjärta och mitt dåliga samvete som ska ställa till det.....

Hoppas på att kunna få rätsida på i alla fall en punkt idag så jag kan släppa det. Sen får jag djupandas och försöka hitta andra tankar att fokusera på.

Nu ska jag iallafall iväg och jobba.

Kram!

Långt mellan inläggen

Ibland känns det lite krystat med bloggen. Velar om jag ska fortsätta eller inte. Men jag ser i statistiken att ni hänger med. Det känns skoj! Även om jag inte vet vilka ni är..... ;0)

Just nu känns det mest roligt att gå tillbaka i bloggen och läsa gamla inlägg. Från viktkämpandet, småbarnstiden och allt som har hänt.
På ett vis är den perioden över nu. Jag kämpar fortfarande med vikten men det är ju de där allra sista som jag envisas med och de har jag jobbat med i typ 4 år nu......
Åren med småbarn är över. Livet med lite större barn pågår som bäst. Molly fyller 6 på fredag. Jag kan nog inte räkna henne till småbarnsskaran längre.

Bloggen är som en dagbok för mig och ibland läser jag som saker som jag helt glömt bort att vi gjort. Så på så vis känns det som att det skulle vara kul att fortsätta skriva. Men jag vet inte om inläggen är direkt lockande för läsare eftersom det mest är min vardag som skildras, den är inte så värst glammig...

För två veckor sedan drog vi ner "glammstatusen" ännu mer. Vi köpte husvagn. Så oglammigt men ack så mysigt! Tror jag! Vi har bara testat att bo i den hemma i trädgården och det gick fint.
På lördag tar vi dock och åker iväg på en tripp till Dalarna. En natt blir vi borta ;0) He he he, långcamping.
Vi har täcken och kuddar uppe i stugan i Oxberg och vi tänkte hämta dem och ha i husvagnen. Då passar det bra att ställa upp husvagnen i Mora en natt och testa hur det är där.
Det kan visa sig att vi avskyr husvagnslivet men då får vi väl sälja chabraket. Eller så gillar vi det och då har jag bokat upp hela sommaren ;0)
Mattias 4 veckors semester kommer inte räcka till! Antingen måste han ta ut flera veckors semester eller så måste jag utöka behörigheten på körkortet så jag får dra husvagnen.
Det finns så många ställen jag vill åka till och det "braiga" är att man kan ha målet långt bort men stanna på olika ställen under resan dit. Har man ett mål 75 mil bort är det enkelt att ta resan i etapper på flera dagar.
Ett måste i år är i alla fall Göta Kanal. Vi semestrat längs med Göta Kanal förr men nu ska cyklarna med så vi kan ta oss längs med kanalen.

Jag ser redan nu var bloggen kommer landa innehållsmässigt. Det kommer blir en HUSVAGNSBLOGG!
Ha ha ha, hur många läsare kommer jag behålla då tro?

Ha det gött hörrni!

Kram!

Ett påsklov med glädje och sorg

Vi är hemma igen efter ett alldeles fantastiskt påsklov i Ljungdalen.

Det blev en hel vecka fast den egentliga planen var några dagar. Men det var så ljuvligt och ingen ville åka hem.

Vi fick sällskap över påskdagarna då stugägarna Anders och Kicki kom upp. En till bekant till dem kom en dag efter och sonen dök också upp så vi blev ett rejält gäng till slut.

Just ja, en hund och en katt var också med.

Vi roade oss med slalomåkning, skoteråkning, grillning både på fjäll och vid stugan, korsord, spel, film och total avslappning.

Vädret har varit bra. Sista dagen satt vi högt uppe på fjället och det kändes i ansiktet efteråt att man varit nära solen. Vit reflekterande snö gav oss en snygg röd näsa ;0)

Vi åkte slalom vid backen i Ljungdalen en dag. Inte den bästa anläggningen men det är så mysigt och familjärt där.

På slutet satte vi oss på altanen i solen och ungarna åkte själva i barnbacken.

En dag åkte vi i Tänndalen. Absolut bästa stället jag någonsin åkte på, 

Riktig snö, breda backar och lagom med folk.

Dit kommer jag återvända.

Härlig utsikt i vår "gryta".

Delar av gänget samlade.

Det kändes lite drygt att åka hem till vardag och bestyr igen men jag är nog snart igång igen.

När vi var där uppe nåddes vi av beskedet att en  ung Färnbobo dött i en bilolycka. Det gav ett mörkt skimmer över de återstående dagarna.

Det kändes riktigt, riktigt tungt och att sedan komma hem och passera olycksplatsen gjorde mig väldigt låg.

På en sån här liten plats som Färnbo blir det som att ett helt samhälle hamnar i sorg. 

Jobbigt, jobbigt och jag lider verkligen med anhöriga.

Jag inser att jag måste lära mig att bli bättre på att uppskatta det jag har........

Det finns så mycket värre än lite skit i hörnen, barn som bråkar, stressiga dagar, och en diskmaskin som ständigt är ourplockad......

Ta hand om varandra!