Igår fick jag hämta en hängig och ledsen Molly på Lingonbacken. Hon var verkligen inte i form. Vi åkte hem och hon låg i soffan hela dagen. Lite feber hade hon och huvudvärk.
På kvällen, innan jag skulle iväg på Zumba, spydde hon......
Vet och fasa!
Det är ju det allra värsta när det gäller "vardagssjukdomar".
Men hon var duktig vår lilla tös. Kom och sa till innan så vi hann in på toa.
Hon kan det här med att kräkas den där jäntan. Hon blir allt oftare åksjuk när vi åker bil så hon har väl lärt sig känna när det är dags.
Så idag är vi hemma och kurerar. Tanken var att hon skulle vara med morfar men efter spyan styrde jag om det hela. Kändes dumt att släpa dit magsjuka, om det nu var det..... Eller om det var en "feberspya" ;0)
På ett sätt var det bra att det blev en spya.
Efter att jag ordnat med pappa så hon skulle kunna vara där fick jag så himla dåligt samvete. Hela, hela, hela tiden får jobbet gå före det som egentligen är viktigast!
För att inte ställa till det på jobbet ordnar man så att man inte ens behöver vara hemma med sina egna barn, som egentligen är det allra viktigaste man har......
Flera borta på jobbet + inga vikarier = de som är där får slita och hoppa in för de som är borta.
Det ger också dåligt samvete. Men nu är det så här och jag ska jobba på att inte ha dåligt samvete.
Klockan är 10, jag lodar runt i pyjamasbyxor, Molly "grisar" i sängen, tittar på Frost och sippar på CocaCola.
Grått och trist ute. Jag ska försöka få mig själv och mitt sinne på banan igen.....
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar