Söndagmorgon....

och jag startar med att göra mig osams med granngubben. Eller????? Skulle hämta tidningen nu på morgon och i vanlig ordning kommer deras hund farandes och hoppar på mig, skäller och morrar. Vet inte om det är gladmorr eller argmorr men hur det än är så känns det obehagligt att ha hunden hoppandes på mig. Om den stannade vid att gå bredvid mig och skälla kanske jag inte skulle bry mig lika mycket men nu gör den ju inte det. Blir rejält irriterad så när ägaren kommer och skriker sina okvädesord till hunden så ber jag honom ha hunden kopplad för snart vågar jag inte släppa ut ungarna. -Hur var det med den där röda hunden ni hade? säger han med sarkasm i rösten. Svarar honom att jag är fullt medveten om att vi hade en "smitare" vi med men hon finns inte längre. Då bidde han tyst och muttrade ja ja och gick därifrån. Nova hoppade dessutom inte på folk och vi hade henne tillsut kopplad eftersom det inte funkade att ha henne lös..... Jag förstår att han vill ha hunden lös. Det är en speciell frihetskänsla att låta hunden strosa omkring på gården men jag är allvarligt rädd för att den kommer när tjejerna är ute. De far ju i backen på direkten om den där hoppar på dem. Senast i fredags var den här och sprang. Det räckte med att vi var ut med soporna och den fick syn på oss. Mollys kommentar var -Titta, unnävel! Jag tror att hundägaren har skrikit hundjäven efter voffsingen lite för många gånger =) Fick lite ont i magen efter mitt möte med grannen men jag måste ju få tala om hur jag känner med tanke på ungarna. Om det var en mysig en så skulle jag inte ha något emot att den kom och hälsade på lite då och då. När vi bodde i Bastfallet kom grannens hund till oss i bland. Det var lite mysigt med tanke på att våran förra hund Mittzy och han var bästisar =) Ja ja, vi får väl se om han hälsar nästa gång eller om han ska sura resten av livet. Men det hoppas jag att han inte tänker göra.... Nu ska jag äta äggmacka, smoothie och en kopp kaffe. Götta!