Beslutsångest

Fy fanken vilken helg. Vill aldrig mer vara med om en liknande.

Vallhovsskolan vill ha mig så avgörandet ligger helt hos mig nu.
Tjänsten var inte riktigt som jag tänkt mig.
Från början trodde jag att det var sv, so och engelska. Men sen visade det sig att det var ALLA ämnen i åk 1-2 med 27 elever. Vi är visserligen två som delar på ansvaret men ändock.....
På det kommer engelska med en 4-5:a på 30 elever.......

Direkt när rektorn började lägga fram innehållet (som var något mer förmildrat när jag pratade med henne i telefon) kände jag att jag inte ville. Sen pratade vi mer om hur man arbetade och a-laget var väldigt tight. Då kändes det genast bättre och suget kom.
En lärare var med och han var väldigt tydlig och berättade hur allt fungerade på skolan.
Vi gick runt och jag träffade några ur a-laget.
Kändes riktigt bra.

Kändes bra hela vägen hem till Färnbo, kändes även bra när jag var på skolan här hemma.
Eftermiddagen gick också bra och under kvällens tjejmiddag blev jag riktigt peppad.
Ja, ett par glas vin kan ju har gjort det enklare att känna så och jag hade verkligen bestämt mig då.
Men sen, när jag kom hem och började fundera på allvar vad det skulle innebära vände jag mina tankegångar.
Då började jag nästan gråta för det kändes helt fel.

Under lördagen gjorde jag två listor, en hette Vallhov, en Färnebo. Sen listade jag olika saker som var bra och dåligt med respektive arbetsplats. Rött var det som var negativ, grönt det som var positivt. När jag var klar var det så otroligt många fler gröna rader på Färnebo.....
Trodde att dessa listor skulle göra det lättare för mig. Nej då, det försvårade snarare.
Jag har tänkt och bestämt mig för att i nästa sekund ändra mig för att i det tredje andetaget ändra mig igen! Ibland har jag bestämt mig och levt med det typ tre timmar för att då plötsligt känna att jag absolut inte vill göra så och då har jag ändrat mig igen.

Nu vet jag varken ut eller in.
Jag vill inte skylla på Mattias med om han hade varit hemma på vardagarna hade det kanske känts lite lättare. Då hade vi kunnat dela på allt det där andra vardagliga som ska rulla på och hjälpas åt med att hämta barnen.
Jag vill inte binda upp mina eller Mattias föräldrar så att de alltid ska stå beredda. De hjälper till så pass mycket ändå.

Tar jag Vallhov blir

• dagarna så mycket längre. (En dag var tredje vecka så pass länge så att förskola/fritids hinner stänga)
• elevantalet mycket större. 
• antalet ämnen många fler. 
• pengarna, som jag vill lägga undan till ett kök, nerhällda dieseltanken (ja, jag vet att det är materiella ting men ändock)
• Zumban lagd på hyllan för orken kommer inte finnas.

Men samtidigt får jag

• nya kollegor.
• nya utmaningar.
• nya kunskaper.

Besked ska lämnas i morgon....

Tänk om jag väljer Vallhov och ångrar mig........?

Tänk om jag väljer Färnebo och ångrar mig........?

Väljer jag Färnebo känns det som att jag får leva med skammen att jag drog igång hela den här karusellen. "Du din fege f#n" kommer folk skrika efter mig ;-) Fast anledningen är knappast feghet. Jag vill även ha ett liv utanför jobbet.

Man får inte glömma att jag även ska göra 10,5 timme förtroendetid hemma.......

Ca 7,5 timmars restid i veckan ger mig mindre fri tid hemma och förtroendetiden försvinner inte. Den ska ändå göras......

Gaaaaah!!!! Giv mig styrka! 

Jag ska göra ett försök att sova. Kommer garanterat inte gå men jag får göra ett försök.

Tack och go´natt!