Det gick bra tills hon stängt efter sig och jag stod och tittade ut genom glasdörren. Det var så sorgligt att se henne gå iväg. Då kom tårarna, stora. Nu kommer hon aldrig tillbaka.
Det kanske låter galet men ju mer jag tänker på det så börjar det mer och mer kännas som sorgen efter någon som dött. Det känns verkligen jättejobbigt!
En person som jag träffat dagligen, stött och blött, diskuterat med, fått goda råd av, gett goda råd till ;0) och verkligen ventilerat ALLT med. Hon kommer inte finnas där i morgon när jag gör min sista dag. Och inte i höst när jag kommer tillbaka.
Och i morgon är det dags för nästa avsked. Lingonbacken..... 8 år av underbar omsorg och nu är det slut på dessa dagliga "snicksnack" med världens bästa personal. De är verkligen helt underbara där och jag kommer sakna dem otroligt mycket.
Tack och lov är Molly nöjd med att få sluta. Hon vill vidare nu.
I kväll lägger jag mig med sorg i hjärtat och tårar som inte verkar vilja sina...... Hoppas på en bättre dag i morgon.
Kram och god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar